|
|
|
 |
 |
 |
| |
<![CDATA[<div style="left: 33px; width: 517px; position: absolute; top: 448px; height: 203px">
<p align="left">
<span class="brodtext"><font face="Verdana" size="1" color="#000080">Aramiz föddes den 11 maj -93 och den 31 mars 2005 lämnade han oss, nästan 12 år gammal, och en stor saknad och tomhet. Att en hund skulle kunna lämna ett sådant tomrum.... </font></span>
</p>
<p align="left">
<span class="brodtext"><font face="Verdana" size="1" color="#000080">När jag hämtade honom var han 5,5 månader gammal och väldigt osäker på människor. Det var han hela livet även om det blev väldigt mycket bättre, särskilt sedan han fick en husse som brydde sig om honom och visade att även män kunde vara helt okay. Dessutom hade han höftledsfel med kraftiga pålagringar samt sköldkörtelrubbning, plus diverse andra mindre krämpor. <br />
<br />
Detta gjorde att han aldrig blev den tävlingshund som jag längtat efter men han väckte mitt intresse för hundars beteende och för att jobba med problemhundar. Han var ändå en underbar hund som var pigg och glad in i det sista även om hans kropp inte ville lika mycket som han. </font></span>
</p>
<p align="left">
<span class="brodtext"><font face="Verdana" size="1" color="#000080">Han hade riktigt risiga höfter med grava pålagringar, han kliade sig i tassarna men vi fick aldrig veta vad det berodde på och han hade sköldkörtelrubbning. Som vår osteopat sa en gång "det är inget fel på den här hunden, han har bara blivit utrustad med en taskig kropp" och det ligger så mycket i det. När han var 10 år så var jag hos veterinären och gjorde en hälsoundersöning och röntgade höfterna igen. Hon sa "han har blodvärden som en unghund men jag det är tur att han har muskler runt höfterna för annars vet jag inte vad som håller honom uppe". Den ena höften var helt urkalkad och han hade kraftiga pålagringar på båda sidor men var fortfarande pigg och glad. Han kunde utan vidare gå promenader på 30-40 min och han var inte ens halt. Sista halvåret gick han på kortison för att få en smärtfri och symtomfri sista tid i livet. <br />
<br />
Till slut kunde vi inte längre motivera att han skulle kämpa med alla dessa åkommor och när även veterinären tyckte att vi skulle låta honom gå så gjorde vi det. Det kändes oerhört tungt att fatta detta beslut för tack vara kortisonet så hade han sin bästa tid på länge det sista halvåret. Jag kan fortfarande inte tänka på honom utan att gråta och det är snart 3,5 år sedan han togs ifrån oss. </font></span>
</p>
<p align="left">
<span class="brodtext"><font face="Verdana" size="1" color="#000080">Han finns för alltid i våra hjärtan som en oerhört älskad hund! Jag saknar Dig så!!! </font></span>
</p>
<p align="left">
<span class="brodtext"><font face="Verdana" size="1" color="#000080"><br />
</font></span>
</p>
</div>
<div style="left: 31px; width: 369px; position: absolute; top: 18px; height: 128px">
<p align="center">
<span class="brodtext"><font face="Arial" size="4" color="#000080"><strong>Till Minne av <br />
Hoffen Hill´s Holy Song de Noir "Aramiz" </strong></font></span>
</p>
<p>
<span class="brodtext"><font face="Verdana" size="2">F. 1993-05-11 Död: 2005-03-31 </font></span>
</p>
<p>
<span class="brodtext"><font face="Arial" color="#000080"><font size="1"><font face="v"><font color="#000000"><font face="Verdana" size="2">E: Lucky vom Klosterhof <br />
U: Ayka v Hohenstein </font></font></font> </font></font></span>
</p>
</div>
<img style="left: 36px; width: 379px; position: absolute; top: 167px; height: 276px" src="../../karinshundservice/filarkiv/Vacker_Aramiz.jpg" alt="" width="351" height="243" />
]]>
|
|
 |
|
 |
|