FAKTA
Klubb: Stenungsunds Ridklubb (StRK)

Antal medlemmar: 650 varav 420 i lektionsverksamhet och cirka 150 privatridande

Personal: Tre heltidsanställda och två deltidsanställda ridinstruktörer.

Hästar: 30 lektionshästar

Anläggning: Stall med 40 stallplatser samt tävlingsstall för korttidsuppstallning för upp till 30 hästar. Två ridhus, två utebanor, personalutrymmen, omklädningsrum samt cafeteria.

Ideella krafter - en överlevnadsfråga?

Ridskolechef: ”Våga ställ krav på medlemmarna!”

Många ridklubbar står och faller med sina eldsjälar och styrelsens förmåga att upprätta fungerande nätverk av frivilliga. Behovet av ideella krafter och vad dessa gör varierar naturligtvis från klubb till klubb, men att frivilliga krafter behövs, det är de flesta överens om. Ridsport har besökt Stenungsunds Ridklubb, några mil norr om Göteborg, för att höra hur de får medlemmarna att hjälpa till.

Vårsolen skiner frikostigt över Stenungsunds Ridklubb när Ridsport kommer på besök. Hakefjordens vatten skymtar bortanför hagarna och vid stallväggen sitter några tjejer och njuter av värmen. De hejar glatt och innanför dörrarna ljuder flera glada stämmor. Inne i den centralt belägna cafeterian sitter folk och fikar och i stallet pysslar några yngre tjejer med hästarna. I sadelkammaren skvallrar mängden av färgglada och låsta små ryktlådor om att det i den här föreningen råder en öppen och frikostig atmosfär.
– Så länge man respekterar stallets säkerhetsbestämmelser så är alla – både stora och små – välkomna att greja med hästarna. Det är helt okej att komma hit och borsta med sina egna borstar, göra små tofsar på älsklingsponnyn och sätta på en egen grimma. Det är sådant som uppskattas av barnen och som gör att de gärna kommer hit även när de inte har ridlektion, menar Ann Olofsson, ridskolechef på Stenungsunds Ridklubb.

Stenungsunds Ridklubb är en aktiv klubb med många järn i elden. Flera av dem kräver frivilliginsatser och även om det ibland kan vara lite trögt, har man ett väl fungerande nätverk som hjälper till när det behövs.

– Man måste våga ställa krav på medlemmarna och vi tar för givet att som medlem i styrelsen ställer man upp på mer än styrelsemötena. Och har en medlem eller förälder funderingar om hur saker och ting ska fungera får man vara beredd att dra sitt strå till stacken.

Ann är mycket bestämd i sin inställning till de ideella insatser som verksamheten kräver och menar att många felaktigt likställer ridklubben med ett företag där de köper en tjänst, punkt slut.
– Självklart ska de kräva en bra och pedagogisk ridutbildning men att driva en ridskola innebär så väldigt mycket annat också, menar Ann. Hon räknar upp alla yrken som personalen utöver ridinstruktörsyrket förväntas representera; pedagog, ungdomsledare, administratör, ekonom, mekaniker, veterinär, snickare, rörmokare, städare, marknadsförare, kallskänka, cafeteriaentreprenör, vaktmästare, snöskottare …
Ridkubbens ordförande Cecilia ”Cilla” Olsson nickar instämmande och fyller i:

– Det är här som de ideella krafterna måste till. För att spara på personalens ryggar har vi valt att betala för att få foder och strö inkört på logen men om vi skulle bli tvungna att anställa eller köpa de övriga tjänsterna skulle ridlektionerna till slut bli så dyra att ingen får råd att rida här alls.
Cilla berättar att en av klubbens deltidstjänster uppkom när det blev allt för svårt att få ideella krafter. Tjänsten finansieras delvis med fler ridande men framförallt med vinsten från cafeterian.

– Cafeterian är öppen några timmar varje vardagkväll och några timmar på lördag förmiddag. Både lektions- och privatryttare tilldelas en kväll per termin då de ansvarar för att cafeterian hålls öppen, berättar Cilla.
Inköpen till Cafeterian sköts av personalen som köper in färskvarorna och av Cilla som ansvarar för att alla basvaror finns på plats. Cilla gör ofta sina shoppingnotor tillsammans med ridklubbens ungdomar.
– Så att det blir sådant som de vill ha.
Samtidigt har Cilla ansvar för att utbudet faller inom ramen för Ridsportförbundets projekt ”Må bäst med häst”. Därför finns alltid matiga mackor, nyttiga mellanmål och ibland även enklare varm mat att köpa i klubbens cafeteria.
Under tävlingsdagarna är det arrangerande sektion som ser till att cafeterian hålls öppen. Den som tävlar för Stenungsunds Ridklubb måste också vara beredd på att hjälpa till vid de tiotalet tävlingar som StRK arrangerar varje år.

Att få fler att engagera sig är något som man hos Stenungsunds Ridkubb arbetar aktivt med och vid senaste årsmötet startades därför ”ideella föreningsgruppen” som ska sprida information om och skapa mer förståelse för hur en ideell förening arbetar. Den sjätte juni planeras exempelvis en stor familjedag med olika informationsmontrar och aktiviteter för att få tag på fler frivilliga.

– Vi vill få in ett ideellt ”tänk” hos medlemmarna, att helt enkelt ta ett tag där man ser att det behövs, förklarar Cilla och menar att folk egentligen vill hjälpa till, de vet bara inte riktigt hur.

– Problemet är att vi inte alltid når ut med vad som behöver göras.
Varje medlem får ett allmänt informationsblad vid inskrivningen, en medlemstidning skickas ut två gånger per år och hemsidan lever och uppdateras ofta.
– Tidningen görs av Ann och målet är att personalen även ska uppdatera hemsidan regelbundet. Idag sköts den av en medlem mot att hon får ett manegekort som tack för hjälpen, berättar Cilla.

Just nu pågår diskussioner i klubben om att införa belöningssystem av olika slag, något som Ann och Cilla tycker känns kluvet.
– Många lägger ner väldigt mycket arbete och om alla ska ha betalt för det de gör blir det ju ingen ideell förening längre, påpekar Cilla.

Trots allt finns det redan en del belöningssystem som exempelvis en fri ridlektion när man hjälpt till som ledare vid fem knatteridningar. Tidigare hade hoppsektionen ett visst poängsystem som också gav ridlektioner efter ett visst antal poäng, något som togs bort vid senaste årsmötet. Helgjourerna har man löst genom ett arbetsutbyte mellan privatryttarna och ridskolans personal.

Stenungsunds Ridklubb präglas av en vänlig och positiv stämning och här umgås 18-åringar med 7-åringar utan problem. De yngre ser upp till de större och Ann menar att det är extra viktigt att underhålla de äldres intresse av att vara på ridklubben eftersom deras närvaro genererar fler besökare och på sikt fler frivilliga krafter.
– Vi försöker ge dem små uppmuntringar och låter dem ta lite större plats när det passar. Men även de yngre ska vårdas ömt; det är ju de som ska bli nästa tonårsgäng!

Anna Carlsson-Käck

BILDER

Anläggningen.jpg

Stenungsunds Ridklubb verkar sedan 30 år på Jordhammars egendom strax utanför Stenungsund. Anläggningen ligger vackert med hagar gränsande till Hakefjordens salta vatten.

Ann_matilda_cilla.jpg

– Man måste våga ställa krav på både medlemmar och styrelsen. Och som personal får man inte vara för fyrkantig och vara beredd att ibland rycka in där man behövs bäst för stunden, menar ridskolechef Ann Olofsson och Stenungsunds Ridklubbs ordförande Cilla Olsson. Shetlandsponnyn Matilda kan inte annat än hålla med.

Cafeterian.jpg
Alla lektions- och privatryttare på Stenungsunds Ridklubb får en kväll per termin då man ansvarar för att klubbens cafeteria hålls öppen. – En bra lösning. Vi är ju så många i klubben så det blir inte så ofta ändå, menar Mia Johansson och Madeleine Carlson, båda 18 år.

Cilla.jpg

- Vi jobbar för en positiv stämning här på klubben, säger Cilla Olsson, ordförande i Stenungsunds Ridklubb.

Cilla_ann.jpg

– Rätt inställning till sitt jobb och sina arbetsuppgifter samt ett gott samarbete mellan styrelsen och personalen är A och O för att få en livskraftig förening där medlemmarna gärna ställer upp och hjälper till där det behövs, menar Cilla Olsson och Ann Olofsson, ordförande respektive ridskolechef på Stenungsunds Ridklubb.

Staket.jpg

Trasiga staket lagas helst av ideella krafter …