Publicerad i Hemmets Veckotidning
nr 27 (?) / 2006
Välkommen hem till Kerstin Granlund!
En sak är säker. Det var inte alla huggormar som gjorde att Kerstin
Granlund och maken Mats Wedin föll för den rara stugan vid havet. Och i
ärlighetens namn var det nog inte mulltoan heller, hur pittoresk den än må
vara.
– Men här är ju så vackert, en
sådan ro, utbrister Kerstin och sveper med handen över den magnifika utsikten.
Uppifrån altanen ser vi rakt ut över den bohuslänska strandängen och den slutar
inte förrän några hundra meter ner mot det glittrande havet. Kerstin bjuder på
kaffe med muffins och mamma Lisbeths hembakta kanelkaka.
– Jag är inte speciellt huslig av
mig och bakar aldrig, men jag gillar god mat. Därför lagar jag bara mat som jag
själv tycker är god, gärna pasta med goda såser och stekta grönsaker till,
avslöjar Kerstin.
Nedanför altanens trädäck breder
trädgården ut sig och bortanför björnbärssnåren skymtar en äkta gatlykta från
Liseberg där Mats är VD. Gatlyktan fick han i samband med 50-årsdagen för några
år sedan, men kom inte på plats förrän strax innan Hemmets Veckotidnings besök.
– Och jag har nog inte riktigt vant mig vid den ännu, jag hajjar liksom till
när jag ser den …
De taggiga björnbärssnåren har
letat sig tätt intill husgaveln och vildvinet bäddar in altanen i en lummig
grönska som sprider sig runt hela husets framsida. En vit trägrind leder inte
bara besökare in i trädgården utan håller också bullterriern Vivan på rätt sida
tomtgränsen.
– Det är helt och hållet Mats fel
att det blev den rasen. Jag tyckte faktiskt att bullterriers var så fula så att
jag nästan blev upprörd. Jag är uppvuxen med taxar men den enda ras Mats kunde
tänka sig var bullterrier så då fick det bli en sådan. Och nu kan jag inte
tänka mig någon annan ras! Vivan är den tredje bullterriern på raken och vi
älskar henne!
Kärleken verkar vara besvarad och Vivan springer glatt runt våra ben och ner på
den nyklippta gräsmattan. Vid entrédörren står blomkrukor och vattenkanna. Här
verkar finnas ett visst intresse för trädgårdsarbete?
– Oh nej då, inte alls! Här görs
så lite som möjligt. Det är ju bra om gräset blir klippt och det vore roligt om
vi rensade ogräs lite oftare … Annars låter vi allt växa igen och bli
naturtomt, förutom just runt huset så att vi har lite koll på huggormarna.
För det stora stenröset på husets
baksida lockar nämligen till sig onödigt många ringlande kräldjur och även om
Kerstin tycker om djur så är hon inte speciellt förtjust i sina närmaste
grannar.
– Nä usch. Häromdagen när jag skulle släppa ut Vivan ringlade en huggorm
alldeles utanför dörren! Vilken tur att jag hade koppel på henne även om vi
bara skulle vara på tomten. Jag tycker om alla djur, det gör jag verkligen. Men
att ha huggormar in på knuten, där går gränsen!
Att det fanns orm på tomten var
nog inget som Kerstin och Mats tänkte på att fråga om när de i början av
80-talet blev erbjudna att köpa den lilla stugan alldeles vid havet, några mil
norr om Göteborg.
– Vid den tiden gick Mats och jag
i stan och funderade över om vi ville ha sommarstuga eller om vi skulle ha en
liten båt. Vi hade låga och ganska osäkra inkomster båda två så att köpa hus
kändes som ett jättestort steg för oss. Men så blev det och tur var väl det,
för jag är egentligen ganska feg på sjön, fnissar Kerstin. Trots det hör numera
en dagstur med motorbåten – för en sådan blev det också – till en av Kerstins
favoritnöjen en skön sommardag.
– När vi är lediga båda två packar
vi ofta en matsäck och åker ut till någon ö. När vi kommer hem äter vi gärna
något enkelt på altanen, kanske med lite vin till. Det absolut bästa så här års
tycker jag är färska skaldjur, enkelt och gott. Det slår allt!
Kerstin och Mats trivdes bara
bättre och bättre i sin sommarstuga och trots att de senare skaffade villa i
stan, fortsatte de att åka ut till huset vid havet så ofta de kunde.
– Efter ett tag kände vi att det inte gick att ha två hus. Istället blev det en
övernattningslägenhet i stan och så byggde vi ut stugan och flyttade hit
permanent. Det är snart tio år sedan och vi har aldrig ångrat oss! Och
lägenheten i stan används så sällan så den har vi numera uthyrd i andra hand.
Eftersom det var svårt att få bygglov för ombyggnad har Mats och Kerstin byggt
både om och till sitt hus i flera omgångar.
– Huset var från början i en
vinkel som vi ”fyllde igen”, så vi har byggt ut halva markytan, bytt plats på
sovrum och kök och lagt ett halvplan ovan på alltsammans. Det var inte helt
smärtfritt att få lov till det, men det var betydligt värre att få byta ut
mulltoan till en vattentoalett. Kommunen tvingade oss att skaffa en
toalettlösning med kombinerad vatten- och mulltoa. Den fungerar precis som en
vanlig vattentoalett men separerar avfallet. Vi hade behållaren i källaren och
där det fasta hamnade skulle man ha levande maskar. Men de drunknade och höll
på … Kerstin fnissar vid minnet.
– För några år sedan stod vi inte
ut längre och kontaktade kommunen igen. Och se, den här gången gick det bra så
nu har vi en alldeles vanlig vattentoalett. Väldigt skönt!
Den lilla sommarstugan har genom
åren blivit en riktigt härlig året runt-bostad som trots moderniteter som WC(!)
och klinkers i hallen, har sin charm väl bevarad. Det är här Kerstin hämtar
andan, laddar om och finner både kraft och lust att tillsammans med kollegorna
och vännerna i Galenskaparna & After Shave fortsätta roa sin publik. Listan
kan göras hur lång som helst men vem minns inte revyer som Cyklar (1985),
Grisen i säcken (1991), Alla ska bada (1997), filmer som Hajen som visste för
mycket (1989) och Monopol (1996) och inte minst TV-serien Macken (1986) som
senare också blev långfilm och Tornado (1993)? Tillsammans driver de också
genom sitt produktionsbolag Kulturtuben, anrika Lorensbergsteatern i Göteborg
och Kerstin kan således även titulera sig ”teaterdirektör”.
– Visst kan det bli lite mycket
ibland men jag försöker alltid vara långledig på sommaren. Jag tycker om
sommaren, särskilt försommaren när man har allt framför sig. Och jag älskar
verkligen solen. En hudläkare har sagt att jag har tagit ut min livskvot av
sol, men jag kan ändå inte låta bli. Fast jag har blivit bra på att använda
solskyddsfaktor och att undvika solen mellan tolv och två. Annars är jag ganska
bra på att göra ingenting, sitta och glo som jag brukar säga. En gång försökte
jag intressera mig för golf, men jag lyckades aldrig förstå det roliga med den
sporten. Mats spelar gärna men jag tycker verkligen att det är urtrist! Då tar
jag hellre Vivan med mig på en långpromenad längs stranden istället, eller
läser en bra bok.
Anna Carlsson-Käck
När Kerstin Granlund och maken
Mats Wedin blev med sommarstuga i början av 80-talet, hade de inte räknat med
att de femton år senare skulle flytta dit för gott. – Jag älskar avskildheten
och att vi ser havet från huset. Nu är det här mitt sommarparadis året om!
Grannsämjan är god i området.
Grannfrun Monica har tittat förbi och får en kopp kaffe och en bit av Kerstins
mammas goda kanelkaka. – Jag är inte mycket för att baka själv, avslöjar
Kerstin. I bakgrunden syns delar av den fantastiska utsikten där havet med
hjälp av vädrets skiftningar bildar en föränderlig fond.
Det är gott om fönster i det
vackra huset – det är svårt att tro att detta tidigare varit en enkel sommarstuga
– och de flesta erbjuder en vidunderlig utsikt mot havet. Även Kerstins kelgris
bullterriern Vivan tycker om kökssoffans placering, speciellt när man får gosa
med matte och grannfrun Monica Isberg.
– Livet vore helt enkelt för
bekvämt utan en bullterrier, menar Kerstin. Vivan håller med. Tavlan har Åsa
Södergren i Örebro målat.
Kerstin Granlund har varit en del av
Galenskaparna sedan mitten av 1970-talet. Sånggruppen After Shave kom in i
bilden något senare, resten är historia som det brukar heta. Gruppens historik
finns samlad i en presentbok med över 1000 bilder blandade med både nyttig och
onyttig information. – En härlig bok som väcker många minnen, konstaterar
Kerstin. Boken heter Scenbilder: Galenskaparna och After Shave (Warne
Förlag, 2005) och är skriven av Rolf Allan Håkansson.
Trädgården ska vara så lättskött som möjligt, tycker Kerstin, men en och annan kruka är ju trevligt. Vildvinet börjar bli lite för vilt i Kerstins mening. – Det börjar bli svårt att ha koll på huggormarna!
Skrattmåsen som sitter på taket är
en present från vänner och bekanta. – Jag och Mats fyller år med ett halvårs
mellanrum. Vi bjöd in till stort 100-årskalas för några år sedan och då fick vi
den härliga vindflöjeln.
För digitala pressbilder från Galenskaparna och After Shaves
uppsättningar, kontakta
Pernilla Wagnborg på Kulturtuben/Lorensbergsteatern på telefon
031-708 62 12.
Bild från Tornado där Kerstin spelar Mor Tuta:
I TV-serien Tornado (1993) spelade Kerstin bland annat
Mor Tuta och fick inför inspelningen maskeras i tre timmar. – Sedan körde jag
till inspelningsplatsen i min egen bil och tänkte inte så mycket på hur jag såg
ut förrän jag vid ett rödljus upptäckte att mina medtrafikanter stirrade så
ögonen höll på att ramla ut!